Headsup: skriver sällan så personligt som nu.  

Är fruktansvärt trött på perfektion. Eller snarare, delen av mig som strävar efter det. Alltid. Överallt. För jag slutar agera. Överallt. Hela tiden. Prokrastinerar och skjuter fram uppgift efter uppgift. Slutar skriva, slutar måla, slutar skapa, lägger ned sociala medier. Slutar göra allt jag egentligen vill göra, allt som ger mig något. Varför? Slutar jag så vet jag att det i alla fall inte blir fel. Då ser jag inte fel, brister, sådant som tål att kritiseras. Då finns det inte. Är jag inget så är jag inte heller några fel. Vill inte göra någonting utan att garanterat göra det 100 % rätt, vara rätt.

 

Samtidigt vet jag inte vad perfektion skulle kunna vara, ens i en utopi. Vet att det inte finns, att det inte går att uppnå. Jag vill inte sluta agera. Jag vill vara jag och alltid känna att det är okej, att det räcker. Kanske till och med är bra nog för det mesta. 

 

Löfte till mig själv since 2k14: jag kommer komma dit.