Nu har vi snart levt ett halvår med den här lilla krabaten smygandes i lägenheten! Så jag tänkte att det är en passande tidpunkt att benämna lite kort hur det har varit. Till att börja med så har jag ju, som nämnt i detta inlägg, aldrig levt med ett djur tidigare. Alltså verkligen inget, överhuvudtaget. Varken större djur eller någon liten hamster. Så, lite nervös var jag, även om en katt kanske inte känns som en biggie för andra människor.

 

Meeeeen det har ju såklart gått bra. Jag tror att detta kan vara det enda djuret i världen där jag vågar somna med tassar tryckandes mot kinden utan att vara nervös. Jag känner att vi nått homies- nivån, med undantag från när hon förstör mina växter. Eller våra möbler. Eller väcker oss vid halv sju på morgonen för att sedan själv gå och lägga sig och slagga vid nio, heh. Nej då. Livet med katt är faktiskt snäppet härligare än livet utan. Sällskap, gos, osv. Hon har hittat sina favoritspots i lägenheten, visar lite personlighet, ska alltid vara med där vi rör oss, kan vara med och ta en tupplur i ens famn i soffan ibland. Förstår nu lite bättre vad "gulliga katter"- hypen handlar om. ✨